English page

Landfakta

Sedan 1990 har befolkningen i Norden ökat med 15 procent. År 2016 bodde cirka 26,7 miljoner invånare i regionen. Två tredjedelar av befolkningsökningen beror på netto-invandring, det vill säga skillnaden mellan in- och utvandring.

Invandringen till Norden har ökat stadigt under de senaste tio åren, på grund av att EU utvidgats och att ett stort antal flyktingar under senare år sökt sig till Norden. Under det senaste decenniet har 2,9 miljoner människor invandrat till de nordiska länderna.

I Sverige, Norge och Danmark har invandring stått för den största delen av befolkningsökningen. I Island beror folkökningen till större delen på höga födelsetal. I Finland är förhållandet mellan invandring och inhemsk folkökning ungefär lika.

Immigranternas ursprungsländer varierar mer

Tidigare var det vanligt att immigranter i Norden kom från andra nordiska länder. När EU utvidgades i början av 2000-talet kom många till Norden från unionens nya medlemsländer, särskilt från Polen. I Finland var Estland och tidigare Sovjet-republiker vanliga ursprungsländer bland dem som invandrade. Med de senaste årens flyktingströmmar har Syrien, Irak, Eritrea och Afghanistan blivit de vanligaste ursprungsländerna för immigranterna i några av de nordiska länderna.


Större andel av Nordens befolkning är födda utomlands

Andelen migranter har ökat internationellt sett med 50 procent sedan 1990. Men i Norden har andelen fördubblats. Sedan 1990 har antalet utlandsfödda i de nordiska länderna ökat från 1,3 till 3,0 miljoner invånare.


Ung åldersstruktur

Den utlandsfödda befolkningen i de nordiska länderna har en ung åldersstruktur. I åldersgruppen 25-35 år står de för en större andel än den inhemska befolkningen i varje årskull. Att det är unga människor innebär att det finns en stor potential för att delta i arbetslivet och att sänka medelåldern i befolkningen i Norden.


Invandringen ojämnt fördelad mellan regioner

Invandringen till regionerna i Norden skiljer sig åt vad gäller omfattning, ursprungsland, kön, utbildning och annan bakgrund samt orsak (exempelvis arbete, familj, skyddsbehov).


Regionala skillnader

De flesta regioner i Norge, många områden i södra Sverige, södra Finland och området runt Reykjavik på Island har en växande befolkning både på grund av högre födelsetal än dödstal och beroende på nettoinvandring. Motsatsen gäller för finska Lappland och vissa regioner i södra Finland vars befolkning minskar både på grund av låga födelsetal och utflyttning.


Betydande skillnad mellan internationell och inhemsk migration

De flesta nordliga och avlägsna regionerna i Norge, Island, Finland och Danmark har haft måttlig eller betydande utflyttning, medan södra Sverige och regionerna runt huvudstäderna i länderna har en netto-inflyttning från regionerna. Emellertid finns det ett klart mönster av nettovinst från internationell migration i nästan samtliga regioner i Norden.

Den största andelen utlandsfödd befolkning finns i södra och mellersta Sverige, i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö och i Oslo och Bergen i Norge. Även nationellt sett har Sverige och Norge en större andel utlandsfödd befolkning än de övriga nordiska länderna.


Fakta om kartan

Senast uppdaterad

2017-06-27

Nordens välfärdscenter | tel: +46 8 545 536 00 | | En institution under Nordiska ministerrådet