Lik(giltig)het inom behandling kan öka risker

Sam överdoserade på heroin en och en halv månad efter att han skrevs ut ur behandling. Forskning visar att det finns en förhöjd risk för överdosering efter att en behandling avbryts. Elin Berg utgår från Sams historia i sin studie och frågar sig om det kan finnas inslag i de norska behandlingsystemen som ökar risken för överdosering.

Norge placerar sig i toppen på listan av överdosrelaterad dödlighet i Europa. Under de senaste åren har ungefär 260 dödsfall registrerats årligen i Norge, vilket är lägre än 2001 då fler än 400 överdoser ledde till döden, men är tillräckligt hög för att ge en av topplaceringarna i den europeiska jämförelsen.

Det problematiska bruket av narkotika i Norge särskiljer sig aningen från andra länder, enligt Anne Line Bretteville-Jensen på Folkhelseinstiuttet, gamla Sirus. Heroin är den vanligaste drogen bland personer med narkotikamissbruk i Norge och till skillnad från många andra länder injicerarar de flesta sitt heroin. I länder som exempelvis Holland utgör denna grupp endast 10 till 15 procent, medan återstående röker eller sniffar. Injicering ökar hälsoriskerna mångfaldigt, vilket gör situationen i Norge speciell.

 

Sam var engagerad och aktivt försökte forma sin behandling genom att berätta vad han önskade, men kände sig inte hörd och blev allt mer passiv med tiden.

 

Forskning visar att det finns en förhöjd risk för överdosering efter att en behandling har avbrutits. Elin Berg, högskolelektor vid Høgskolen i Oslo og Akershus, har studerat om det kan finnas aspekter inom behandlingsystemen som orsakar denna förhöjda risk. I hennes artikel i NAD 2/2016 får vi följa med Sam, en man som Berg träffade under en fältstudie runt året 2000. Sam överdoserade en kort tid efter att han blev utskriven ur behandlingen.

I sin studie pekar Berg på problematiska inslag i behandlingsystemen som kan minska motivationen bland dem som söker sig till behandling. Hon säger att Sam var engagerad och aktivt försökte forma sin behandling genom att berätta vad han önskade, men kände sig inte hörd och blev allt mer passiv med tiden. Berg kallar detta en form av institutionell exkludering. Denna exkludering är både lik och olik den sociala exkludering som personer med narkotikaproblem bemöter ute i samhället. Istället för att baseras på olikheter (som den sociala baserar sig på) är den institutionella exkluderingen driven av en tanke om likhet, med lite möjligheter för brukaranpassade alternativ. Men i båda kontexterna kategoriseras personen, Sam i detta fall, som narkoman, säger Berg.

– Tanken om likhet inom behandlingskulturen är problematisk och kan leda till likgiltighet. Denna behandlingskultur gör att människor reduceras till en identitet – narkoman – trots att alla personer är formade av många element. Sam använde narkotika, men kände sig inte som en missbrukare, säger Berg.

Berg säger att klienters berättelser lätt får en ensidig tolkning inom behandlingen och kopplas samman med rusmedel och ingenting annat.

– Du måste bli definierad som en person med missbruksproblem för att få behandling och då uppfattas lösningen ofta vara att behandla missbruksproblemet. Det här beror på att välfärdssystemet är uppdelat i olika kunskapssystem som sätter ramen för behandlingen, säger Berg.

Inom de senaste åren har det genomförts många reformer inom de norska behandlingsystemen med målet att brukaranpassa behandlingen mer, men förändringen ute i fältet går långsamt. 

Berg återkommer till känslan av likgiltighet som hon stötte på hos Sam. Denna likgiltighet fick honom att utveckla en misstro till behandlingar överlag. I Sams fall försvann hoppet om att börja arbeta på nytt då han inte fick den behandling han själv önskade och slutligen skrevs ut ur behandlingen.

– Sam hade ett glödande hopp om att sluta använda heroin, men jag såg att han blev och mer likgiltig till behandlingen. Han hade höga förväntningar på att bli rusfri, men han förpassades bara till tomma situationer, säger Berg. 

Julius von Wright
redaktör popNAD

Publicerad 1.6.2016 

Senast uppdaterad

2017-11-22

Nordens välfärdscenter | tel: +46 8 545 536 00 | | En institution under Nordiska ministerrådet