Övningar som ger kroppskännedom viktiga för substansberoende

Det är viktigt att jobba med det kroppsliga inom alkohol- och drogrehabiliteringen, också på ett annat plan än bara genom konditionshöjande övningar. Det säger fysioterapeuten Erja Karjalainen på Helsingfors stad, som jobbar med basal kroppskännedom inom den öppna rehabiliteringen.

Erja Karjalainen har jobbat som fysioterapeut i 30 år, hälften av den tiden med missbrukarvård i USA. Nu jobbar hon med psykofysisk fysioterapi inom missbrukarvårdens öppna rehabilitering vid Helsingfors stad.

Hon fick i uppdrag att ta fram en vårdrekommendation för klienterna inom öppenvården, en metod som är lätt att ta till sig, som är utforskad och som också andra fysioterapeuter kan utföra. Valet landade på basal kroppskännedom, en välkänd metod som också används i övriga Norden.

– Det är en metod som används mycket just nu, den har maximalt stor effekt på ganska få gånger. Jag skulle inte använda den för klienter som har varit nyktra i ett år, alltså de som är i tredje fasen av vårt rehabiliteringsprogram. Metoden lämpar sig bättre för dem som har en kort rehabiliteringsperiod på cirka fyra veckor, de har intresse och iver att göra övningarna. Det har visat sig att de som hade varit i rehabilitering och gjorde övningarna under en längre tid blev uttråkade. 

Öva på närvaro

Psykofysisk fysioterapi erbjuds till exempel dem som har störd kroppsuppfattning, svårigheter att slappna av eller behov av att stabilisera sin närvaro och hantera sin ångest. 

– Kroppsbilden är inte det som jag ser i spegeln, utan det som jag ser inuti mig då jag sluter ögonen: hur känns det att vara i mig själv? Målet med psykofysisk fysioterapi är att bekanta sig med och läka sin egen kroppsuppfattning, som är en mental representation av det egna jaget. 

Största delen av klienterna med substansberoende har utmaningar med att kontrollera sitt vakenhetstillstånd, klienterna är antingen överaktiva eller väldigt passiva. Basal kroppskännedom passar speciellt bra för dem.

– Att vara närvarande är ofta obehagligt, eller främmande, och tidigare har klienten undvikit de obehagliga känslorna genom kemiska medel. Tanken med kroppskännedom är att du ska klara av att uthärda att vara närvarande i din egen kropp och att du uthärdar det utan kemi. 

Enkla rörelser

Rörelserna som utförs är lätta att ta till sig, de kan göras sittande, stående eller liggande. I övningarna fokuserar man på balans, andning och medveten närvaro och i alla övningar utgår man från kroppens mittlinje. Metoden har ett helhetsmässigt fokus och är inte problemfokuserad.

– Om ett knä är sjukt fokuserar man inte på det onda knäet, utan man försöker få förnimmelser av benet och känner efter om det känns behagligt eller obehagligt, om det väcker sorg eller lycka, det kan variera från dag till dag. Alla upplevelser är viktiga och värdefulla, men vi utgår inte från det som klienten inte kan göra, utan från det som klienten kan göra och det klienten upptäcker i sin egen kropp.

Kroppsvikten central

Den här metoden lämpar sig enligt Erja Karjalainen väl i det intensiva skedet av rehabiliteringen, då klienten lär sig stanna upp och koncentrera sig. 
– Klienterna upplever sådana mindfulness-övningar där man inte gör några konkreta övningar som extremt svåra, eftersom klienterna är så ångestfyllda. De som klarar av att utföra sådana har kommit långt i sin rehabiliteringsprocess.

Personer med substansberoende har ofta ett problematiskt förhållande till sin kropp, och i tillnyktringsfasen blir kroppsvikten ofta väldigt central.

– De flesta som har missbrukat och slutar går upp i vikt. Viktuppgång är också en rädsla som många har och många har sekundära ätstörningar eller bulimiliknande symptom under det tidiga tillfrisknandet. Vikten handlar om det här med att stå ut med att vara i sig själv, i sin egen kropp.

Resultat av övningarna

Att metoden fungerar vet Erja Karjalainen bland annat därför att hon har skrivit en rapport och gjort en undersökning bland de klienter som har använt metoden inom den öppna rehabiliteringen.
– Det första som hände var att de negativa symptomen minskade. Klienterna fick också en helhetsbild av sig själva och sin kropp, och fokuserade inte bara på symptomen.

De positiva upplevelserna ökade däremot inte nämnvärt bland deltagarna.

– De blev mer medvetna om hur de mår. Målet var inte att övningarna skulle göra att det känns bra, så det att de positiva upplevelserna inte ökade kan vara ett tecken på att metoden var lyckad.

Metoden är inte prestationsinriktad, så som exempelvis styrketräning eller löpning.

– Den typen av träning kan också bli en form av beroende, visserligen är det kanske bättre att vara beroende av att gå på gym än av heroin, men för en del blir den typen av träning ett sekundärt beroende. Det löser inte problemen med att vara närvarande i sin egen kropp på samma sätt som övningar som har samma element som den basala kroppskännedomen: mittlinjen, balans och kontakt till marken.

 

Text och foto: Malin Wikström


Publicerad 14.12.2017

Senast uppdaterad

2017-12-14

Nordens välfärdscenter | tel: +46 8 545 536 00 | | En institution under Nordiska ministerrådet